31 juli 2009

Osh

Idag sitter jag och fördriver tiden i Osh. Mitt flyg till Bishkek gar kl. 0940 i morgon bitti.

Så...

Inte så mycket att säga.. jag åt en oinspirerad frukost på hotellet med följande observationer:

1) Äggulan steks aldrig när man steker ägg.
2) Äpplena är av väldig dålig kvalité. Vem ställer fram äpplen med genomsnitt 10 maskhål per äpple på bordet?
3) Servetter är en lyxvara.

Efter frukosten gick jag ner pa stan. Marknaden var livlig, men ingen bättre kvalité på äpplena. Vattenmeloner verkar dock vara det som gäller här. Det finns... massor. Man kunde också köpa roliga hattar och funderar på att köpa en åt mig själv. Eller så kanske jag ska köpa upp ett gäng som årets julklappar? Tänk vad kul om vi sitter där vid julbordet med varsin Kirgisisk, Tadjikisk eller Uzbekisk hatt? Åh vad kul.(OK, sa lär det inte bli pga. 1) julbordet ätes innan julklappsutdelningen och 2) de tilltänkta mottagarna läser mina inlägg här...)

Posten nästa - jag skrev några vykort for ett par veckor sedan och tänkte posta dom. Posten hade både skyltar på Kirgisiska (Ryska?) och på Engelska och på den skylt som jag lite tveksamt gick till stod det "Reception & Distribution of Litter". Ti-hi.... Lite konstigt med posten var att dom tog betalt for vykorten men jag kunde inte kopa ett extra frimarke till ett annat vykort eftersom dom inte hade nagra frimarken... ? Undrar om mina kort kommer fram overhuvudtaget?

Sedan gick jag upp pa husberget vars namn jag har redan glomt. Det kanske ar 150m hogt jamfort med omgivningen och uppe pa berget flaktade det lagomt skont. Dar uppe blev jag fotograferad av diverse turister fran Arslanabob, Bishkek och andra stallen men det var lite svart med kommunikationen. Man borde lära sig lite ryska. Pa vagen ner igen traffade jag tre (icke-sa-)skönsjungande kvinnor i dom övre 70 åren (kanske, dom kan ha varit 42). Dom dansade sin vag upp och skulle dansa med mig. Sedan fragade vart jag kom fran: Amerkanskaja? Njet, Schwetskij och frågan blev om jag var från Schweitz eller inte och alla som var pa vag upp eller ner blev involverad i fragan och ville veta. Jag tror att att fragan utreddes till sin losning.

Nu sitter jag pa ett internet kafe. Det ar varmt och skont ute, men det verkar som jag har lyckats avverka alla (1) sevardheterna har. Ska ta och ata nagot ocksa, ar lite less pa Schashslik (grillspett) som ar det enda efter salad och dryck som jag kan uttyda pa menyerna.

30 juli 2009

Lastbil till Osh

Det snöade hela natten och vädret såg kasst ut när jag klockan ringde kl 5. Det blir definitivt buss till Osh tänkte jag. Den här gången var minibussen utbytt mot en mindre lastbil och det var jag och en grupp fransmän som skulle åka. Hur kommer det sig att fransmän aldrig kan fler språk än sitt eget??

Hursomhelst, lastbilen/bussen satte av i sakta mak - vilket är förresten den enda hastighet som det går att köra i om man vill att passagerarna ska hållasvid liv den första delen fram till den "riktiga" vägen.

Men se där! Efter en trekvart stöter vi på ett hinder. Någon har parkerat en traktor mitt i vägen och det går inte att komma förbi!?!?. Hade han parkerat, säg 25m längre fram hade det gått, men inte nu, Busschaffören testade en annan rutt och för en lång stund såg det ut som att han hade fastnat. Men efter många om och men lyckades han ta sig ner, upp och förbi traktorn.

Det enda roliga under tiden var att Natasha, husmor på baslägret uttryckte sig vad hon tyckte om odågan som hade parkerat traktorn. Nastacha ser ut att vara 55-60, kort i rocken men mycket bastant. Hon var klädd som en typisk rysk babushka med huckla och lång rock. Hon visade med liv och lust med både armar och ben vad hon tänkte göra med personen som hade parkerat traktorn och kunde man ge odågan ett straff hade jag skickat henne - det skulle räcka.

Hinder nummer två stöttes på när vi skulle över passet mot Osh. Nattens regn hade inte gått nådigt fram över vägarna... men röjarna arbetade flitigt på och efter en stunds väntan kunde vi köra vidare. Att det ska vara så svårt att ta sig från Peak Lenin?

Men nu är jag iaf framme i Osh - och det är varmt ..

29 juli 2009

Dubbeldäckare till Osh!

En sak jag inte nämnde var att när vi kom ner till baslägret stod det en cooooldubbeldäckare vid lägret. För 50 euro extra kunde man byta 11 timmar buss mot en timme flyg men det fanns ingen plats kvar (Martin och Juan tog de sista platserna).

Jag gick upp tidigt på morgonen. Martin hade under natten bestämt sig att göra ett nytt försök på att bestiga Peak Lenin och Timor, chef för lägret, sa att jag kunde ta Martins plats om jag kunde packa till kl 07. Ett lite aber bara, den döde ryssen skulle färdas i samma plan. Jag kände mig väldigt olustig till tanken och sa nej först. Lite påtryckning av Juan så sa jag ja till slut - man har nog säkert åkt plan där det har transporterat döda utan att man vet av det?

Men planet var häftigt: två vingar och allt var mekaniskt. Inga mobiltelefoner kan få det planet att störta! Det kändes som något från andra världskriget. Sittplatserna var utmed väggarna och det fanns bara 8-9 sittplatser eftersom plats hade gjorts för baggage. Tunga personer fick sitta längre fram.

Jag, Juan och en till fick inte flyga med på en gång. Tydligen var planet lite för tungt och kunde inte lyfta säkert på den höjden vi var på (3500m). Istället fick vi åka jeep till ett annat ställe, 6km bort (dvs, 30 min i jeep) och lite lägre ner. (Hmm.. vad är säkerhetsmarginalerna om vi väger ca 225kg?, Hur många meter ner måste man då åka?)

Jag satte mig mellan Juan och utgången. Mitt emot satt troligen den dödes vän och några andra. Väldigt tragiskt för honom... undrar vad han tänkte på? En person stod i dörren till cockpiten och allt baggage var fastbundet längst fram. Sedan ser jag en död människa insvept i plast och bunden med ett grovt snöre liggandes på golvet framför Juan... Uhm... uhm.... trevligt ... och så satte planet iväg...

Vi kom inte långt. Det är ett pass på ca 4000m man måste över innan vägen är fri till Osh. Vi gjorde cirklar för att ta höjd men det var tydligen för kallt (sämre bärighet?) och det gick helt enkelt inte komma tillräckligt högt. Efter 45 min i planet vände det och vi landade på samma ställe där vi gick på.

Det var kallt och lite blåsigt ute medan vi väntade på skjuts tillbaka. Till slut kom de och vi började flytta över allt baggage till den ena av de två jeeparna. Den döde skulle också flyttas förståss... Han var en tung bjässe. Säkert upp mot 90-100kg. Planets dörr var inte gjord att flytta in/ut stela killar som honom. Samtidigt som försöken gjordes att flytta honom till jeepen ringde en mobil telefon med en trallvänlig signaturlåt med en grupp jag har hört på radio - den later som 15årings hemmaprojekt där han spelar på sin synt och sjunger genom en vocoder om sin flickvän på nätet (?) - jag tyckte att av alla signaturlåtar man kunde ha var denna en av de mest opassande för situationen. Det var iaf inte läge att svara och telefonen tystnade först när kroppen låg i jeepen. Under tiden satt den dödes vän i den andra jeepen och tittade apatiskt bort...

Timor sa att planet skulle försöka flyga dagen efter igen om det var fint väder och han lovade fint väder. Jag sa att jag tar bussen för att vara säker att komma fram till Osh - man vet ju aldrig hur vädret blir. (fotnot: planet lyfte aldrig dagen efter pga väder och slut på soppa.)

27 juli 2009

Peak Lenin

14 juli - 27 juli

Peak Lenin är ett litet berg på gränsen till Tadzjikistan. Men på 7134m skulle det bli ett person bästa om man tog sig upp. Ett problem är att man inte gärna går där ensammen pga en del av vandringen ar pa en glaciär - en ganska sprickig sådan... Hursomhelst hade jag hört att det är lätt att hitta andra vandringskompisar.

Vi blev en ganska udda grupp. Det var jag, Martin från österrike och Juan från Spanien som slog oss samman. Martin var bara 20 år men trots allt hade 8 års glaciärvana bakom sig och var stark som en åsna. Att vara stark som en åsna var behövligt för hans del eftersom han hade tagit råd av sina 7 Peak Lenin bestigarkompisar och summerat alla deras råd till en jätteryggsäck med dubbletter, prylar och piller för alla tänkbara situationer. Juan var 48 år och en aning mer rutinerad. Han ansåg att eftersom man oftast inte äter bra på hög höjd behöver man inte ta med sig mat för det. Hans taktik (hårt draget) var att äta mycket i baslägret och leva på fettet när han var högre upp... Min taktik låg väl någonstans i mitten. Hmm ... kan man här se en trend med ålder vs. vikt på ryggsäck? Har lite att lära mig..

Med Compede, byte av skor etc så har jag lyckats hålla skavsåret på tolerant nivå och det börjar läka fint.

Vandringen upp på Peak Lenin sker i etapper: man har ett basläger på 3500m, Läger 1 på 4200m, läger 2 på 5400m, läger 3 på 6200m och eventuellt ett läger på 6400 för att korta ner toppdagen. Sedan gäller det att frakta saker upp till de olika lägren och bli van höjden.

Vägen mellan basläger och läger 1 går bredvid Lenin glaciären efter en rätt brant bergssluttning. Första gången man gick var man glad att glaciärglasögonen fungerade som skyddslappar sa man kunde koncentrera sig på stigen och inte på vad som händer om man snubblar. Läger 1 ligger pa själva glaciären men dar den ar grus och stentäckt.

Mellan läger 1 och 2 är det 1200 höjdmeter och går man på de övre delarna av Lenin glaciären. Här finns det mycket sprickor och man bör gå inknuten. Tidigt på morgonen är snön rätt hård och mycket säkrare att gå på. Sent på eftermiddagen då solen har gjort sitt är snön mycket lös och snöbryggorna håller inte. Man ser lite hål här och där folk har sjunkit igenom med foten i ett gapande hål.

Mellan läger 2 och 3 är det ca 800 höjdmeter som fördelas på två backar och en lite plattare vandring mellan. Man går nu på snö och folk går inte inknutna här.

Från läger 3 går man oftast till toppen i en låååååång dag. Det är ingen större tekniskt utmaning, ett brantare parti bara men luften är tunn.

I korthet: det tog två veckor att komma upp. Värt besväret

Längre version:

dag 1: acklimatiseringstur - gick halvvägs upp på ett fjäll upp till ca 4000m . Inga problem.
dag 2: Tog upp lite saker till läger ett och gick ner igen. Mental notering: köp ett lättare tält!.
dag 3: Flyttade upp till läger 1.
dag 4: Tog upp lite saker till läger 2. Här tänkte jag - fy fan. Ska jag upp hit igen? Är det här semester? Tog med mig alldeles för mycket saker kändes det som. Mental notering: köp ett lättare tält! Gick ner till läger 1 igen.
dag 5: vilodag, Läste en deckare.
dag 6: Flyttade upp till läger 2. Nu gick det bra. Ingen hyperventilering, lugna andetag, bra med energi.
dag 7: Flyttade upp till läger 3. Gick inte att sova, huvudvärk,
dag 8: Gick ner till läger 1 igen
dag 9: vilodag. Martin äter tre dubbla portioner middag plus 6 munkar. Han mår inte så bra dagen efter,
dag 10: vilodag igen. Martin mår fortfarande dåligt och bestämmer sig att inte gå med oss dagen efter.
dag 11: Upp till läger 2 med Juan, kände mig inte så bra med andningen? Skumt. Jag borde vara utvilad och bättre acklimatiserad.
dag 12: Upp till läger 3, Känns bättre.
dag 13: Upp till toppen - fin, solig dag men kall. Inte sa mycket vind, men mäktiga vyer! Wow säger jag ... cooolt. Helt klart värt besväret!
dag 14: ner till baslägret. Rejäl middag och bastu! Sköööööönt.

Senare på kvällen hör vi tyvärr nyheten att en rysk klättrare har dött. Tydligen gick han igenom en snöbrygga sent på eftermiddagen och föll 20m. Han och hans kompis gick inte inknutna enligt vissa uppgifter. Tragiskt... :(

Vad hände med de 5 spanjorerna i minibussen? Jo, dom betalade portrar att ta upp saker till lager ett, två och tre så att dom skulle slippa bära sa mycket. Sedan fick en huvudvärk som inte gick over och avbröt, En annan fick tyvärr höra en tråkig nyhet hemifrån och for hem, den tredje fick magsjuka och avbröt, de sista två gjorde ett försök att ga upp till lager två men av någon anledning sa dom att det var för lite tid, för farlig glaciär och avbröt. Sedan betalade dom portrar att bära ner allt igen.

Martin - han gick ner till baslägret för att återhämta sig. Han gick två ggr upp till läger 2 för att komma ikapp, men magen gjorde för ont och gick ner igen. I baslägret sa dom att han troligen hade en lever inflammation. Han gör ett nytt försök att ta sig upp i skrivande stund.

13 juli 2009

Flyg till Osh och vidare till Achik-Tash (Peak Lenin base camp))

Jaja, den utlovade internet forbindelsen under fjällvandringen har inte funkat overhuvudtaget under den här säsongen. Far summera lite kort de senaste tva veckorna.

Först, flyg till Osh: Det visar sig att inget av dom Kirgisiska flygbolagen får flyga över Europeiskt luftrum. Kan det bero på att dörrar till cockpiten inte går att stänga? Eller på flukt och mögelskador i kabinen? Eller pa att alla får sitta och ringa medan flyget är på väg att lyfta? Eller pa knapphänding säkerhetsgenomgang (fast å andra sidan - vem lyssnar på den?). I det har fallet lät det som att dom sa "Spänn fast!! Vi flyger!! men de sa säkert något annat. Inte vet jag, men det gick hursomhelst bra och var inte speciellt mycket sämre än Delta flyget till Dallas tidigare i år.

En timme tog flyget och sedan landade jag i ett varmt Osh. Osh ar lite mindre, stökigare och smutsigare än Bishkek. Dom skryter över 3000 års jubileum och de har ett litet husberg i staden i ett forrovrigt platt landskap.

Härifran åkte jag vidare mot Peak Lenin omradet med minibuss. Jag hade ordnat en tur med Ak-Sai travel som inkluderar transport och boendei deras baslager nar man inte ar uppe på berget. Man behöver ocksa ett sk. "Border zone pmit" som dom har ordnat.

Vi stannade först vid en affär för att köpa lite förnödenheter inför fjällvandringen. Utbudet var inte lika bra som affären som jag var pa i Bishkek, men lite fanns det att köpa - tillräckligt till lunch och frukost. Middag kommer besta av frystorkat som jag har köpt i Sverige. Mums.,,,

Achik-Tash är namnet pa Ak-Sais basläger vid Peak Lenins fot. Färden dit går via en "Highway in poor condition" och det är 30 mil dit. Jag tror att det tog 12 timmar med ett lunchstopp pa 1 timme. Detta ger ingen bra genomsnittshastighet, Men jag tycker i alla fall att dom har helt rätt när dom sager att vägen är i "dåligt skick". Det snackades för några år sedan att E12 i Umeå var i dåligt skick efter en vinter - här har vi helt olika definitioner av vad "dåligt skick" menas...

Vi var 7 personer i minibussen. Martin från österrike samt 5 stycken från Spanien (Angel, Jamie, Jose, Michel, ??).

Lunchstoppet bestod förövrigt av en lunch i en traditionell Yurt/tält som man ser i landskapet här och där, Maten var god och blev mätt och nöjd. Maten ingick i transporten, men man fick betala för dricka. Drickan (Cola) kostade lika mycket som en middag i Bishkek.

Vi kom fram till Ashik-Tash sent på kvällen, det var mörkt, kallt (vad-? 30 grader nyss i Osh!?) och vi fick en god kvällsmat innan jag gick och lade mig.

12 juli 2009

Statysightseeing i Bishkek

dag har jag gått runt och kollat in statyerna som finns här i Bishkek. Här hedras hjältar som hjältar bör. Stort och magnifikt, men faktiskt inte osmakligt mycket. En lite udda händelse var att när jag var på frihetstorget spelades Dancing Queen med Abba på högsta volym. Hemtrevligt, men aningen malplacerat tyckte jag. På tal om inget såg jag förresten att en bil från Adolfssons Bil AB i Tranemo hade irrat sig fram till Bishkek.

Jag blev förresten stoppad av polisen idag. Hörde ett högt "allå!" och där stod två uniformerade poliser med stora polishattar - dubbla huvudstorleken skulle jag tro i Nordkoreansk stil. Dom gjorde honör, presenterade sig vänligt och skakade hand. Frågade efter pass och visitkort från hotellet och ögnade med ett intresserat öga genom mina passblad och visum. Sedan sa dom "No problem" och tackade för sig. Artigt, trevligt och korrekt - inte som andra historier man har hört där pengar "försvinner" i samband med passhanteringen.

Idag har jag också fixat flygbiljetter till Osh i sydvästra Kirgizistan. Därifrån utgår man om man vill fjällvandra i Peak Lenin massivet. Jag tänkte i alla fall ta en titt men jag har inte oddsen på min sida. Jag har en aningen för lite tid på mig och vädret är mycket instabilt. Ingen har lyckas ta upp sig på toppen än i år och det är väldigt mycket snö. Sedan har jag lyckats fått ett litet infekterat skavsår på hälen - rött, varigt och lite blodigt - har aldrig haft sådana skavsår tidigare. Hmm... jaja, men själva området lär vara häftigt. Och mot vad jag har trott så kommer jag kunna ha tillgång till Internet nån gång då och då - men det kostar 10 euro i timmen...

Åker kl 0610 i morgon! Huga vad tidigt...

08 juli 2009

Ala-Archa National Park


Bishkek är helt platt. Ala-Archa är motsatsen. Hit kommer Bishkekborna på veckosluten för att ha pick-nick, hit kommer vandrare och klättrare från värdens hörn och kanter (dock nästan uteslutande ryssar) och det är inte svårt att förstå varför. Det är en nöjespark för bergsnördar.

Dag 1:

Taxi till National Parks gränsen. Vilket lyx. Men det gick på hela 120 spänn - säkert ett överpris. Benen väcktes i alla fall till liv efter backen på 800 höjdmeter. Bra med backträning men sådant borde man kanske ha tänkt på för ett par månader sedan? Kom fram till en stuga och tältområde som låg på ca 3300m höjd mellan en klippvägg och en hög moränrygg. Marken var stenig men platt och det fanns ett trevligt (ej öronbedövande) vattenfall för dricksvatten i närheten.

Dag 2:

Det regnade på morgonen. En sak med att solovandra är att det är väldigt motigt att stiga upp ur sovsäcken. Så skön den är ... så skööön...

Vid 10 snåret gick jag andå upp. Tältarna brevid mig var från St. Petersburg och en kunde engelska. Dom skulle tydligen upp på Corona Peak (ca 4800m) men hade skjutit upp försöket till dagen efter.

Lite senare packade jag ihop en dagsryggsäck och fortsatte uppför dalen brevid Ala-Archa glaciären (kan få redigera namnet senare...). Man går brevid ett jättelik glaciärfall upp till dom över delarna av glaciären. Sedan måste man korsa en sido-glaciär för att fortsatta och där vände jag. Det hade ocksa börjat snöa - vilken trevlig sommar semester tänkte jag. På vägen tillbaka träffade jag ett par i 50 års åldern från Magodan (ligger långt österut i Ryssland) som ville ta kort av mig? Minst 15 kort tog dom innan dom var nöjda. Om jag ser nån gubbe med en rolig hatt så ska jag också ta kort!

Dag 3:

Dagstur uppför Uchitel Peak 4525m. Inte illa. Startade vid 7.30 tiden och var uppe vid 11 tiden. Strålande sol, fin utsikt tills ett nesligt moln kom i vägen. Den var dock borta och syntes aldrig till igen efter jag gick ner 100m för att slippa irra omkring i en whiteout. På vägen ner mötte jag Nils, en student som gick första året på SLU i Umeå. Så klart.



Dag 4:

åter till Bishkek. Tog bussen för 4kr.

(och slut på internet tid!)