Peak Lenin

14 juli - 27 juli

Peak Lenin är ett litet berg på gränsen till Tadzjikistan. Men på 7134m skulle det bli ett person bästa om man tog sig upp. Ett problem är att man inte gärna går där ensammen pga en del av vandringen ar pa en glaciär - en ganska sprickig sådan... Hursomhelst hade jag hört att det är lätt att hitta andra vandringskompisar.

Vi blev en ganska udda grupp. Det var jag, Martin från österrike och Juan från Spanien som slog oss samman. Martin var bara 20 år men trots allt hade 8 års glaciärvana bakom sig och var stark som en åsna. Att vara stark som en åsna var behövligt för hans del eftersom han hade tagit råd av sina 7 Peak Lenin bestigarkompisar och summerat alla deras råd till en jätteryggsäck med dubbletter, prylar och piller för alla tänkbara situationer. Juan var 48 år och en aning mer rutinerad. Han ansåg att eftersom man oftast inte äter bra på hög höjd behöver man inte ta med sig mat för det. Hans taktik (hårt draget) var att äta mycket i baslägret och leva på fettet när han var högre upp... Min taktik låg väl någonstans i mitten. Hmm ... kan man här se en trend med ålder vs. vikt på ryggsäck? Har lite att lära mig..

Med Compede, byte av skor etc så har jag lyckats hålla skavsåret på tolerant nivå och det börjar läka fint.

Vandringen upp på Peak Lenin sker i etapper: man har ett basläger på 3500m, Läger 1 på 4200m, läger 2 på 5400m, läger 3 på 6200m och eventuellt ett läger på 6400 för att korta ner toppdagen. Sedan gäller det att frakta saker upp till de olika lägren och bli van höjden.

Vägen mellan basläger och läger 1 går bredvid Lenin glaciären efter en rätt brant bergssluttning. Första gången man gick var man glad att glaciärglasögonen fungerade som skyddslappar sa man kunde koncentrera sig på stigen och inte på vad som händer om man snubblar. Läger 1 ligger pa själva glaciären men dar den ar grus och stentäckt.

Mellan läger 1 och 2 är det 1200 höjdmeter och går man på de övre delarna av Lenin glaciären. Här finns det mycket sprickor och man bör gå inknuten. Tidigt på morgonen är snön rätt hård och mycket säkrare att gå på. Sent på eftermiddagen då solen har gjort sitt är snön mycket lös och snöbryggorna håller inte. Man ser lite hål här och där folk har sjunkit igenom med foten i ett gapande hål.

Mellan läger 2 och 3 är det ca 800 höjdmeter som fördelas på två backar och en lite plattare vandring mellan. Man går nu på snö och folk går inte inknutna här.

Från läger 3 går man oftast till toppen i en låååååång dag. Det är ingen större tekniskt utmaning, ett brantare parti bara men luften är tunn.

I korthet: det tog två veckor att komma upp. Värt besväret

Längre version:

dag 1: acklimatiseringstur - gick halvvägs upp på ett fjäll upp till ca 4000m . Inga problem.
dag 2: Tog upp lite saker till läger ett och gick ner igen. Mental notering: köp ett lättare tält!.
dag 3: Flyttade upp till läger 1.
dag 4: Tog upp lite saker till läger 2. Här tänkte jag - fy fan. Ska jag upp hit igen? Är det här semester? Tog med mig alldeles för mycket saker kändes det som. Mental notering: köp ett lättare tält! Gick ner till läger 1 igen.
dag 5: vilodag, Läste en deckare.
dag 6: Flyttade upp till läger 2. Nu gick det bra. Ingen hyperventilering, lugna andetag, bra med energi.
dag 7: Flyttade upp till läger 3. Gick inte att sova, huvudvärk,
dag 8: Gick ner till läger 1 igen
dag 9: vilodag. Martin äter tre dubbla portioner middag plus 6 munkar. Han mår inte så bra dagen efter,
dag 10: vilodag igen. Martin mår fortfarande dåligt och bestämmer sig att inte gå med oss dagen efter.
dag 11: Upp till läger 2 med Juan, kände mig inte så bra med andningen? Skumt. Jag borde vara utvilad och bättre acklimatiserad.
dag 12: Upp till läger 3, Känns bättre.
dag 13: Upp till toppen - fin, solig dag men kall. Inte sa mycket vind, men mäktiga vyer! Wow säger jag ... cooolt. Helt klart värt besväret!
dag 14: ner till baslägret. Rejäl middag och bastu! Sköööööönt.

Senare på kvällen hör vi tyvärr nyheten att en rysk klättrare har dött. Tydligen gick han igenom en snöbrygga sent på eftermiddagen och föll 20m. Han och hans kompis gick inte inknutna enligt vissa uppgifter. Tragiskt... :(

Vad hände med de 5 spanjorerna i minibussen? Jo, dom betalade portrar att ta upp saker till lager ett, två och tre så att dom skulle slippa bära sa mycket. Sedan fick en huvudvärk som inte gick over och avbröt, En annan fick tyvärr höra en tråkig nyhet hemifrån och for hem, den tredje fick magsjuka och avbröt, de sista två gjorde ett försök att ga upp till lager två men av någon anledning sa dom att det var för lite tid, för farlig glaciär och avbröt. Sedan betalade dom portrar att bära ner allt igen.

Martin - han gick ner till baslägret för att återhämta sig. Han gick två ggr upp till läger 2 för att komma ikapp, men magen gjorde för ont och gick ner igen. I baslägret sa dom att han troligen hade en lever inflammation. Han gör ett nytt försök att ta sig upp i skrivande stund.