En sak jag inte nämnde var att när vi kom ner till baslägret stod det en cooooldubbeldäckare vid lägret. För 50 euro extra kunde man byta 11 timmar buss mot en timme flyg men det fanns ingen plats kvar (Martin och Juan tog de sista platserna).
Jag gick upp tidigt på morgonen. Martin hade under natten bestämt sig att göra ett nytt försök på att bestiga Peak Lenin och Timor, chef för lägret, sa att jag kunde ta Martins plats om jag kunde packa till kl 07. Ett lite aber bara, den döde ryssen skulle färdas i samma plan. Jag kände mig väldigt olustig till tanken och sa nej först. Lite påtryckning av Juan så sa jag ja till slut - man har nog säkert åkt plan där det har transporterat döda utan att man vet av det?
Men planet var häftigt: två vingar och allt var mekaniskt. Inga mobiltelefoner kan få det planet att störta! Det kändes som något från andra världskriget. Sittplatserna var utmed väggarna och det fanns bara 8-9 sittplatser eftersom plats hade gjorts för baggage. Tunga personer fick sitta längre fram.
Jag, Juan och en till fick inte flyga med på en gång. Tydligen var planet lite för tungt och kunde inte lyfta säkert på den höjden vi var på (3500m). Istället fick vi åka jeep till ett annat ställe, 6km bort (dvs, 30 min i jeep) och lite lägre ner. (Hmm.. vad är säkerhetsmarginalerna om vi väger ca 225kg?, Hur många meter ner måste man då åka?)
Jag satte mig mellan Juan och utgången. Mitt emot satt troligen den dödes vän och några andra. Väldigt tragiskt för honom... undrar vad han tänkte på? En person stod i dörren till cockpiten och allt baggage var fastbundet längst fram. Sedan ser jag en död människa insvept i plast och bunden med ett grovt snöre liggandes på golvet framför Juan... Uhm... uhm.... trevligt ... och så satte planet iväg...
Vi kom inte långt. Det är ett pass på ca 4000m man måste över innan vägen är fri till Osh. Vi gjorde cirklar för att ta höjd men det var tydligen för kallt (sämre bärighet?) och det gick helt enkelt inte komma tillräckligt högt. Efter 45 min i planet vände det och vi landade på samma ställe där vi gick på.
Det var kallt och lite blåsigt ute medan vi väntade på skjuts tillbaka. Till slut kom de och vi började flytta över allt baggage till den ena av de två jeeparna. Den döde skulle också flyttas förståss... Han var en tung bjässe. Säkert upp mot 90-100kg. Planets dörr var inte gjord att flytta in/ut stela killar som honom. Samtidigt som försöken gjordes att flytta honom till jeepen ringde en mobil telefon med en trallvänlig signaturlåt med en grupp jag har hört på radio - den later som 15årings hemmaprojekt där han spelar på sin synt och sjunger genom en vocoder om sin flickvän på nätet (?) - jag tyckte att av alla signaturlåtar man kunde ha var denna en av de mest opassande för situationen. Det var iaf inte läge att svara och telefonen tystnade först när kroppen låg i jeepen. Under tiden satt den dödes vän i den andra jeepen och tittade apatiskt bort...
Timor sa att planet skulle försöka flyga dagen efter igen om det var fint väder och han lovade fint väder. Jag sa att jag tar bussen för att vara säker att komma fram till Osh - man vet ju aldrig hur vädret blir. (fotnot: planet lyfte aldrig dagen efter pga väder och slut på soppa.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar